Han vägde 3550 gram, var 51 cm lång & hade 33 cm i huvudomfång.
Det var en seg start på midsommarafton men en snabb & väldigt intensiv final på midsommardagen när den lille goingen gjorde sin entré!
Det hela började med att jag hade värkar/sammandragningar som var kraftigare än de varit förut, mkt tryck nedåt & det kom med jämna mellanrum under midsommaraftonen. Vi var bortbjudna till J & K på firande hemma hos dem i Börje.
Var först iväg till idrottsplatsen för det traditionella firandet med stång o allt, dock avbröt jag & T vid 14-tiden, tog med oss Theo & åkte in för kontroll på förlossningen, då tyckte jag detta tryck nedåt var väldigt starkt & kände att jag behövde få veta vad som händer.
Var ett snabbt besök med en megasnabb ctg-kurva bara för att kolla så att bebisen mådde bra & det gjorde han. En vaginal undersökning som visade på att vi hade ca 1,5-2 cm kvar av tappen & jag var öppen 3 cm....ingen aktiv förlossning mao.
Vi åkte tillbaka till våra vänner för att fortsätta firandet med grillning...såå mysigt som dock överskuggades av mina "värkar"...känns som att jag stal uppmärksamheten denna dag då alla pratade om förlossningar osv då majoriteten av gästerna var kvinnor/tjejer (läs 2 karlar & 5 kvinnor). Vart en snabbfika för Thomas & inget för mig....vid 19-tiden vart det åter igen ett besök in på förlossningen. Denna gången var jag inte mera öppen än sist, fortfarande 3 cm, dock var det bara 0,5 cm kvar av tappen, så ngt hade det ju iaf hänt därinne.
Slutade med att T åkte hem med barnen, lade dom, barnvakterna (morfar/Ylva) kom ut & tog över de sovande små.
T kom in till stan & joinade mig på förlossningen....såg lite tv innan vi gick in på rummet igen för att försöka vila/sova lite.
Hela natten kantades av värkar som kom ca var 10:e minut men var inga problem att uthärda utan smärtlindring (jag vet jag har det lätt). Dock började dom intensifieras mot morgonkvisten & jag började fundera på när det egentligen var dax att hojta om lustgas....men nja outhärdligt var det ju inte ännu...
Tidigt på morgonen gjordes det koll igen & då var jag öppen ca 5 cm, mao inte så mkt action på denna öppning (inte vad man är van vid). Strax innan 10 kollades jag igen & var då öppen 7 cm..
Min bm Ida & en annan bm vid namn Johanna kom in med usk:an Annica strax efter 10 & tyckte vi skulle ta hål på hinnorna så att bebisen skulle kunna sjunka nedåt.
HJÄLP! var min första tanke & kommentar, gick dock med på detta efter många "dumma" frågor & lite övertalning.... sen small det till....
10:18 togs det hål på hinnorna, 10:30 fick jag etablerade värkar som kändes satan mot vad jag är van vid...kl 11 var jag fullt öppen, 11:25 fick jag krystvärkar & 11:34 är lillprinsen ute...
Denna gången är den mest intensiva/smärtsamma förlossning jag upplevt även om den säkert var 1000ggr lättare än vad många andra har....
Läskigt när man ser stjärnor/blixtar & det var helt svart för ögonen.... men samtidigt helt jäkla otroligt vilka krafter kroppen besitter....den lever lixom sitt eget liv...
Så trots intensiteten & det snabba avslutet så var det en jättebra förlossning med fantastiskt underbar personal & såklart fick vi ju det finaste vi kunnat önska, en frisk liten välskapt bebis med 10 fingrar/10 tår & en alldeles lagom storlek!
STORT TACK till bm Ida Wallin & usk Annica H Marcus för att ni gjorde vår förlossning till en positiv & fin upplevelse!
Stort grattis till en mycket söt pojke från en som just hittat din blogg!
SvaraRadera